De flesta stannar aldrig upp för att fundera över pengar.

Inte på att tjäna dem eller spendera dem, utan på vad pengar faktiskt är och hur de fungerar.

Vi använder pengar varje dag, men frågar oss sällan hur de fungerar.

Innan ni läser vidare, ägna en stund åt fem frågor. Skriv ett kort svar på var och en om ni kan:

1. Varför behöver människor pengar?
2. Vad gör något till pengar?
3. Vem kan skapa eller kontrollera de pengar ni använder?
4. Varför har de pengar ni använder ett värde?
5. Kan ni köpa lika mycket för era pengar i dag som förr?

Spara era svar. Återkom till dem när ni har läst färdigt. Den här guiden kan stärka vissa av era uppfattningar och förändra andra.

Lägg märke till skillnaden mellan fakta och åsikter när ni läser. "Den här sedeln godtas för skattebetalningar" är ett faktapåstående som går att kontrollera. "Det här är den bästa formen av pengar" är en slutsats som kräver kriterier och belägg.

Den här guiden är uppbyggd kring sex frågor: varför pengar är viktiga, vad pengar är, vad som kan gå fel med dem, vad Bitcoin är, hur man använder Bitcoin säkert och vad som kommer härnäst.

Den är enbart avsedd för utbildning. Den ger inte finansiell rådgivning, investeringsrådgivning, juridisk rådgivning eller skatterådgivning, och den uppmanar er inte att köpa, sälja eller behålla något.

Pengar är ett verktyg för utbyte.

Ingen vill ha pengar för pengarnas egen skull. Vi vill ha dem för det de kan köpa. En sedel är bara en bit papper. Det som gör den användbar är att andra människor accepterar den i utbyte mot saker vi faktiskt vill ha, eftersom de förväntar sig att andra ska acceptera den senare.

Det är detta som skiljer pengar från byteshandel.

I ett system med byteshandel fungerar handel bara när båda parter vill ha det den andra har, samtidigt och i lämpliga mängder. Ekonomer kallar detta för dubbel behovsöverensstämmelse. Om ni odlar ris och behöver skor kanske skomakaren vill ha matolja, inte ris. Pengar löser detta genom att skilja försäljning från köp: ni säljer ert ris till en person och köper skor av en annan.

Pengar fyller vanligtvis tre funktioner.

De är ett bytesmedel: människor accepterar dem som betalning. De är en räkneenhet: priser uttrycks i pengar, så att vi kan jämföra värdet på olika saker. Och de är en värdebevarare: de för över värde från i dag till framtiden. Inga pengar bevarar värde perfekt, men vissa former förlorar köpkraft långsammare än andra.

Genom historien har många saker fungerat som pengar: snäckskal, salt, pärlor, boskap, koppar, silver och guld. Ädelmetaller fick stor spridning eftersom de var sällsynta, hållbara och allmänt accepterade. Men det är svårt att transportera och skydda metall, så banker började ge ut fordringsbevis i pappersform som kunde lösas in mot en angiven mängd metall. Under olika varianter av en guldmyntfot var en valutaenhet enligt lag knuten till en mängd guld. Reglerna varierade mellan olika platser och tidsperioder.

Med tiden kom pengar att vila mer på institutioner och löften än på metall. År 1971 upphörde USA med att officiellt låta utländska regeringar och centralbanker växla dollar mot guld. I dag är de flesta nationella valutor fiatpengar: valuta som ges ut med statligt bemyndigande, vanligtvis genom en centralbank, och som inte kan lösas in mot en fast mängd guld eller någon annan råvara. Ordet fiat är latin för "låt det ske", vilket ofta tolkas som "genom dekret".

Fiatpengar fungerar eftersom människor, företag, banker och regeringar accepterar dem. Lagar gör dem vanligtvis till lagliga betalningsmedel och kräver att de används för att betala skatt, och människor vill ha dem eftersom alla omkring dem använder dem.

Vi gick från pengar med något som säkerhet till pengar som bygger på förtroende för någon.

När människor hör ordet inflation tänker de oftast på stigande priser.

Prisinflation är en varaktig ökning av den allmänna prisnivån. Dess andra sida är köpkraft: hur mycket en penningenhet kan köpa. Om priset på en korg med basvaror stiger från 100 valutaenheter till 110, räcker samma 100 enheter inte längre till hela korgen.

Inflation har flera orsaker, och ekonomer diskuterar hur stor betydelse var och en har: en ökning av mängden pengar och krediter, leveransstörningar, förändringar i efterfrågan, en försvagad valuta, skatter och produktionskostnader. En orsak förtjänar uppmärksamhet eftersom den är ett val, inte en tillfällighet: i ett fiatbaserat system kan ett fåtal institutioner öka mängden pengar och krediter och ändra reglerna för dem.

Fundera på vad som gör något värdefullt.

Originalet av Mona Lisa är värt mer än någon kopia av det, inte för att det ser bättre ut, utan för att det bara finns ett original. Knapphet i sig skapar inte värde, men när människor vill ha något spelar utbudet roll.

När mängden pengar växer snabbare än utbudet av det som pengarna kan köpa, tenderar varje penningenhet att räcka till mindre.

Inflation påverkar inte alla lika. En person som främst har kontanter eller sparpengar kan förlora köpkraft. En person som äger tillgångar som stiger i pris kan vara delvis skyddad. Löner och priser anpassar sig också i olika takt.

Pengarna på ert bankkonto skiljer sig också från kontanter i er hand. En bank behåller inte alla insättningar som kontanter: den lånar ut och investerar det mesta. Ett kontosaldo är bankens löfte att betala er. Det löftet håller vanligtvis, men det beror på banken och på de regler som gäller för den.

Prova själva: kontrollera köpkraften

Välj en vanlig vara eller tjänst där ni bor, till exempel bröd, transport eller påfyllning av kontantkort till mobilen. Skriv ner priset i dag. Fråga någon vad det kostade för flera år sedan och kontrollera sedan en tillförlitlig källa om ni kan. Steg inkomsterna i samma takt? Vad mer skulle kunna förklara förändringen?

Inget av detta betyder att fiatpengar inte fungerar. De erbjuder smidiga betalningar, flexibla krediter och verktyg för att hantera kriser. Men samma flexibilitet skapar risker: mängden pengar och reglerna för dem kan förändras, och de som använder dem har lite att säga till om.

Det är därför människor söker alternativ, och därför Bitcoin skapades.

Före Bitcoin var det alltid nödvändigt att förlita sig på en betrodd organisation för att skicka pengar på nätet: en bank eller ett betalningsföretag som förde bok över transaktionerna, godkände konton och kunde fördröja, blockera eller återkalla en betalning. I årtionden försökte datavetare skapa digitala pengar utan en central utgivare. Svårigheten var att digital information är lätt att kopiera. Om ett digitalt mynt kunde kopieras och spenderas två gånger skulle det inte kunna fungera som pengar. Detta kallas dubbelspenderingsproblemet.

Den 31 oktober 2008 publicerade en person eller grupp under namnet Satoshi Nakamoto en uppsats som beskrev en lösning: Bitcoin: Ett elektroniskt kontantsystem mellan jämbördiga parter. Nätverket startade i januari 2009.

Bitcoin är digitala pengar som är decentraliserade, har ett begränsat utbud och kan skickas peer-to-peer utan tillstånd från en bank.

Att vara decentraliserad innebär att det inte finns något centralt kontor som kan skapa konton, ändra saldon eller godkänna vilka som får ansluta sig. Vem som helst kan ladda ner och granska programvaran med öppen källkod, och många oberoende datorer lagrar en kopia av transaktionshistoriken. Det betyder inte att alla har lika stort inflytande. Det betyder att ingen enskild deltagare kan ändra transaktionshistoriken eller de monetära reglerna för alla.

Att ha ett begränsat utbud innebär att det aldrig kommer att finnas mer än 21 miljoner bitcoin. Nya bitcoin ges ut enligt ett offentligt schema, och oberoende datorer som kallas noder avvisar varje block som bryter mot den regeln. Gränsen är trovärdig eftersom vem som helst kan kontrollera den. Den är dock ingen naturlag: den gäller för att deltagarna fortsätter att upprätthålla den. Och ett begränsat utbud garanterar inte att priset stiger. Priset beror på både efterfrågan och utbud.

Att fungera peer-to-peer innebär att ni kan skicka bitcoin till vem som helst, var som helst, utan att öppna ett konto i Bitcoin-nätverket eller be en central instans om godkännande. Inget företag kan frysa bitcoin som ni själva kontrollerar. Frihetens baksida är ansvar: en giltig transaktion är vanligtvis omöjlig att återkalla, och det finns ingen kundtjänst för nätverket.

En missuppfattning är att Bitcoin är utom räckhåll eftersom en bitcoin är dyr. Ni behöver inte köpa eller använda en hel bitcoin. En bitcoin kan delas upp i 100 000 000 mindre enheter som kallas satoshis, eller sats. Att äga 100 000 sats och att äga 0,001 bitcoin är samma belopp.

Nätverket är beroende av olika deltagare: användare som skickar, tar emot och innehar bitcoin; noder som kontrollerar varje transaktion och block mot reglerna; och utvinnare som tävlar om att lägga till ett nytt block i transaktionshistoriken ungefär var tionde minut. Denna historik, blockkedjan, är offentlig och synlig för alla, och det är mycket kostsamt att skriva om den.

En anmärkning om stavningen: Bitcoin med stort B avser vanligtvis nätverket eller systemet. bitcoin med litet b avser själva pengarna.

Bitcoin innebär också avvägningar. Priset kan förändras snabbt. Misstag går vanligtvis inte att rätta till. På många håll accepteras bitcoin fortfarande i begränsad utsträckning, och det krävs viss inlärning för att använda det säkert. Bitcoin ersätter en del av tilliten till institutioner med verifiering och personligt ansvar. Det tar inte bort riskerna.

En Bitcoin-plånbok är ett verktyg, oftast en app, som låter er ta emot, kontrollera och skicka bitcoin. Era bitcoin lagras inte i er telefon: de registreras på blockkedjan. Plånboken hanterar de nycklar som låter er bevisa att era bitcoin tillhör er och godkänna en betalning.

Den första frågan om en plånbok är därför: vem kontrollerar nycklarna?

Vem förvarar egentligen era bitcoin?

Med en plånbok med egen förvaring kontrollerar ni nycklarna.

När ni konfigurerar den visar den er en seedfras (även kallad återställningsfras): en ordnad lista med ord, ofta 12 eller 24. Den kan återskapa era nycklar på en annan enhet. Alla som har den kan ta era bitcoin. Seedfrasen är inte bara en säkerhetskopia: den ger full åtkomst.

Skydda den:

• skriv noggrant ned den på papper när ni skapar plånboken;
• förvara den offline, hemligt och på en plats där den inte kommer bort eller skadas;
• fotografera den aldrig, skicka den aldrig via e-post, lagra den aldrig i molnanteckningar och skicka den aldrig i ett meddelande;
• skriv aldrig in den på en webbplats.

Om ni förlorar er seedfras och er enhet kan ingen återställa era bitcoin åt er.

Med en plånbok med tredjepartsförvaring förvarar ett företag nycklarna åt er, ungefär som en bank. Ert saldo är företagets löfte att betala er. Konfigurationen känns bekant och support kan finnas tillgänglig, men ni är beroende av företaget: det kan begränsa uttag, frysa ett konto, bli hackat eller lägga ned verksamheten.

Ett användbart uttryck i Bitcoin-världen: inte era nycklar, inte era bitcoin. Valet av förvaringsform är inte ett mått på ert värde. Det viktiga är att veta vilken typ ni använder och vad ni förlitar er på.

My First Bitcoin rekommenderar inga specifika plånböcker. Verktyg, avgifter och ägare förändras, och det som passar en gemenskap kanske inte passar en annan. Fråga en betrodd utbildare vad människor använder lokalt och kontrollera själva dessa punkter innan ni använder någon plånbok:

• Nycklar: vem kontrollerar nycklarna, ni eller ett företag?
• Återställning: vad händer om er telefon försvinner eller företaget upphör att finnas?
• Källa: laddade ni ned den från den officiella webbplatsen eller den officiella appsidan i appbutiken, och inte via en länk som någon skickade till er?
• Kod: har den öppen källkod och underhålls den aktivt? (Enbart öppen källkod bevisar inte att ett verktyg är säkert.)
• Kostnader: vilka avgifter gäller för att skicka, ta emot eller göra uttag?
• Betalningar: stöder den de betalningar ni behöver, på blockkedjan eller via Lightning?

Bitcoin har två vanliga sätt att betala. Kedjebaserade betalningar registreras direkt i blockkedjan. Lightning är ett betalningsnätverk byggt ovanpå Bitcoin för snabba, små och täta betalningar, till exempel för att köpa en kaffe. En Lightning-plånbok kan också ha antingen extern förvaring eller egen förvaring.

Tre regler håller er säkra medan ni lär er:

1. Lär er först. Agera inte på grund av entusiasm, rädsla eller påtryckningar.
2. Börja i liten skala. Prova obekanta verktyg med ett belopp som ni har råd att förlora.
3. Lita inte, verifiera. Kontrollera personen, betalningsmetoden, adressen och beloppet innan ni godkänner en betalning.

Dela mottagningsuppgifter, aldrig hemligheter. En adress eller en betalningsbegäran kan delas. En återställningsfras eller privat nyckel får aldrig delas. Ingen seriös utbildare, plånboksleverantör eller supportmedarbetare kommer någonsin att be om den.

Avbryt om någon skapar tidspress eller kräver hemlighetsmakeri, lovar garanterad avkastning, ber er att skicka bitcoin först eller ber om er återställningsfras. Stanna upp. Dela ingenting. Skicka ingenting. Kontrollera sedan via en källa som ni redan känner till.

Pengar bygger på regler och förtroende

Fiatpengar gör betalningar smidiga, men penningmängden och reglerna bestäms av ett fåtal institutioner, och köpkraften kan minska med tiden.

Bitcoin erbjuder andra regler

Sedan 2009 har Bitcoin erbjudit pengar med en offentligt känd, begränsad penningmängd, tillgängliga för alla, som kan kontrolleras i stället för att kräva tillit. Det innebär också avvägningar: prissvängningar, misstag som inte kan rättas till och personligt ansvar.

Säkerheten kommer först

Lär er först, börja i liten skala och verifiera allt. Dela aldrig med er av er återställningsfras. Ni behöver inte göra allt på en gång: ett säkert nästa steg räcker.

Det här är bara början

Gå tillbaka till de fem frågorna i början. Vad skulle ni svara nu?

Utbildningen Bitcoin-diplom är nästa steg. Dess fyra moduler tar er vidare, från att förstå pengar till hur Bitcoin fungerar, hur ni använder Bitcoin säkert och vilken roll Bitcoin kan spela i ert lokalsamhälle. Fortsätt vara nyfikna, fortsätt ställa frågor och lär er mer på myfirstbitcoin.org.